Benjamin Button

Okej, jag kanske var den ända som inte sett Benjamin Button än, men idag såg jag den. Jisses vilken fin film. Jag märkte i alla fall att jag hade många tårar inom mig. Så himla, himla fin. Jag hade ont i magen hela filmen av vemod. Antingen var det så fint och lyckan gjorde nästan ont i mig eller så var den så tragisk så tårarna visade sig på mina kinder. Har ni som mig inte sett denna film så GÖR DET! Cate Blanchett är förövrigt en av världens vackraste kvinnor, speciellt i detta ginger håret som i denna film.

one and only

Jag behöver tid med mig själv, med min familj och mina närmaste. Därför är denna blogg inte superuppdaterad. Just nu fokuserar jag på att må bra. Genom att cykla minst en halvtimma varje dag, ta vara på all tid med de bästa och lägga fokus på skolan lyckas jag. Jag är balanserad, och jag märker att mina läsare har rasat, från drygt 35 till typ sju varje dag nu. Men jag förstår det, för jag tänker inte lägga tid på detta just nu, för jag vill inte lägga tid där, och jag har ingen inpsiration. När jag finner lusten att skriva igen återkommer jag. Småsaker kommer jag uppdatera, men som sagt, inte alls som förut. Jag längtar efter jag får min systemkamera vid jul/nyår. Då ska ni få följa mig. i ord och foto. Kram

inspiration på noll – LISTA!

 

Senaste

Låt du hörde:

A Fine Frenzy – Near to you

Nygjord spotifylista – till er

Känslan:

Lung, nöjd med allt runt mig. Kära höst jag är redo för dig nu.

Resa:

Var tillsammans med min fina familj. Vi var i sthlms skärgård, göteborgs levande lugn och grännas kullerstensgator.

Glädje:

Fanns i ett litet sms, påminnelse om att allt jag fått för mig genom dessa tre år är sanning. Kärlek.

Dröm:

Inatt var jag i ett främmande land. Med regler jag inte förstod. Allt jag gjorde och visste var fel. Jag var missplacerad, förvirrad och förtvivlad. Jag vaknade med ont i magen.

Gången hela din familj åt middag tillsammans:

Ikväll hade vi kräftskiva. Så fint. Bror som leker med de stackars kräftorna och hittar på röster. ”ååh. Typiskt jag tappade min rumpa. huuuää!”

Allmänt:

Ser fram emot:

Tills mina däck till min cykel är klara. Tills imorgon då jag ska fånga sista sommarlovsveckan tillsammans med min kärlek.

Sparar till:

Resor. Ifall det skulle komma något superbra erbjudande på flygbiljetter.

Önskar att jag var bättre på:

att sätta ord på mina känslor och tankar så jag slipper såra migsjälv och andra i onödan.

Vad jag saknar:

Doften av ljusen i Jonas stuga.

Favoritplagg i garderoben just nu:

Byter gärna garderob med:

Byxa eller kjol:

Helst klänning. Men byxor framför kjol.

Mitt rum:

går i blåa toner. Framför allt turkost. Jag trivs här. Finns många fina hemligheter och minnen i dessa väggar.

Jag ville bli när jag var liten:

När jag var riktigt liten ville jag bli Musse Pigg.

söta små lögnare

Sedan kanske en och en halv månad tillbaka har jag följt en serie som heter Pretty little liars. Det var min kusin Ebba som visade mig ett avsnitt när hon var här i slutet av juni. Jag blev helt fast direkt. Visst, det är väldigt amerikanskt, tjejerna är superfixade och alla killar ska vara snygga. Men det är sjukt fängslande!

Jag kan ge er en snabb förklaring om vad hela serien handlar om. I första avsnittet få man se fem tjejer som sover över i en lada, under den natten försvinner en av dessa tjejer, Alison. Mer än så får man inte se av de utan det blir ”ett år senare” och hon är fortfarande försvunnen. De fyra andra tjejerna var kompisar genom Alison så efter den där natten gled de isär. Men alla på var sitt håll började få medelanden av någon som kallade sig för A. I dessa medelanden skriver A saker och hemligheter bara Alison visste. Tjejerna börjar träffas igen och inser att alla får dessa mystiska medelanden. Serien handlar om vem A är, och vem som mördade Alison. Kärlek, skräck och många tankar finns inbakad i denna ungdomsserie. Och den är så fruktansvärt bra. Jag har sett hela första säsongen, och alla avsnitt som kommit ut av andra. Nu sitter jag spänd till nästa onsdag !

har jag en blogg?

ehe.. hej 🙂 jag glömde bort en liten detalj, att uppdatera här!

Jag måste börja med att säga tack till alla grattishälsningar och tack för att ni gjorde min födelsedag till världens finaste! Onsdag natt som blev torsdag morgon belv jag firad av familjen, med kanske världens bästa presenter. Tre håkan cd’s, pengar till mobil, ett kakfat med två nivåer, och ett dansspel till kinect. Fånigt lycklig var jag. Och jag hade halv ett inte börjat packat ännu till urkult. Men vem bryr sig tänkte jag och satte mig på skype med mitt splitternya headset och en lyckligpojkvän, stolt över att han sagt grattis först.

Väskorna stod klara och med fyra timmars sömn åkte jag iväg med Sandris som hämtade upp mig. HIHI vi var påväg. Resten av denna dag var bara lycka. Lite sol, lite regn och tälten var uppe. Kladdkaka (med SPRAYGRÄDDE) och presentöppning med supertrion och mose. Eldnatten var som alltid långdragen men ändå härligt. Kvällen avslutades med dans och morgonen inleddes med detsamma.

 

 

wooop woop

för jag är arton år, artonår i staden där jag vuxit upp och så. Märker ni hur fort de går?

Fånigt glad jag blev. Blivit firad hela dagen och nu såhär efter tolv kom min familj in på rummet och sjung för mig och firade mig. Jag åker ju kring elvasnåret imorgon iväg till urkult så de va ju smart av dem!

Jag fick massa fint, (trehåkancd’s WOHO bara för att nämna något) när jag kommer hem ska jag nog fota lite och dela med mig lite mer.  Nu laddar jag inför urkult och är lycklig.

ps. kika in St’s repotage om mig , väldigt nöjd! Kram på er och ha en fin helg nu för det ska jag ha!

artondeåret

Okej folkzzz nu är det såhär att jag har tre dagar kvar på mitt liv som sjuttonåring. Jag blir påmind om det hela tiden nu så jag tänkte att jag kan dela tankarna med er fina. Det sägs vara något alldeles speciellt detdära, att ta klivet ut i ”vuxenlivet”. Vilket jag förstår. Lite uppstorat känner jag att det är. Visst körkort och krogen och allt sånt. Men jag mena, att köra moppe funkar superbra de med?

Både Dagbladet och St har ringt och frågat mig om jag ville göra större repotage om min myndighetsdag. Och jag kan inte säga nej. Här kommer alla frågor in, vad ska du göra efter skolan? Hur tänker du kring att bli arton? Hur kommer ditt sista år på gymnasiet se ut? Intervjuerna har snurrat till mitt huvud. Och det kanske är bra. Framtiden är spännande. Och genom en simpel lista ska jag försöka spå i hur mitt kommande år kommer att se ut.

  • På min artonårsdag kommer jag få benhinneinflamation, pga. all dans på Urkult i alldeles för platta skor. Med ett leende på läpparna och en melodi ett band spelade på trumpet fast i mitt huvud kommer jag somna ner kurad i en blå sovsäck.
  • Inget, jag menar inget kan nu stoppa mig för att gå på konserter. Här är höjdpunkten i att bli arton. Jag kommer in när Håkan spelar. Jag kommer in på Aveny där hoffmaestro röjer. Jag säger bara, lycka.
  • Projektarbetet som jag så väl planerar första veckorna på tredje året av mitt liv som estet på skvadern kommer sakta visa sig bli försenat. Eftersom jag ALLTID skjuter upp och tycker och tänker ”jag gör det där sedan, bara efter denna youtube-video”.
  • Tre och ett halvt års dagen, dagen efter julafton. Den 25 kommer jag fnittra, med ont i magen av all knäck som finns kvar. Sockerhög eftersom jag precis fått börja äta godis igen efter ett godisfritt år. Jag och min älskling kommer inte förstå att det precis den dagen bara är ett halvår kvar till fyra år tillsammans som ett par. Sju år som bästa vänner.
  •   Våren, och stressen inför studenten tar sin plats. Mitt projekt arbete är lite efter, men det går framåt. Jag är ingen människa som agerar bra under stress, men det är på gränsen, med helgjobb för att dra in pengar, en pojkvän jag är beroende av. Projektarbetet på axlarna som en tyngd och sist men inte minst mörkret och kylan i januari som inte vill ge sig.
  • Jag kommer må bättre. Fnittret som visade sig i jul som mest är tillbaka. Stressen är kvar. Men det gör inget. Det är mer längtan nu. Grönt är min färg. Löven hälsar mig tillbaka. Balklänningen är vacker.
  • Dagen innan. Panik. Längtan men panik. Vart fan ska jag ta vägen? Vem ska jag bli? Vart ska jag. Älskling jag tänker stanna här i din famn,