vi fortsätter växa

Detta inlägg är dedicerat till han som jag vill se det första jag gör varje jobbig måndag-morgon, han som skrattar gott åt mig när jag snubblar, han som värmer mig i natten, han som får mig att känna mig värdefull.

Den 12 Juli 2012 fick jag svar från de två universiteten jag sökt, att jag inte kom in. Journalistik är det jag vill utbilda mig i och även om första planen var att inte plugga direkt skar det djupt i mitt bröst när jag såg ordet Reserv. Ett sms skickade jag genom rymden till honom, han finns alltid där. Idag är en dag då jag är sentimental och oerhört tacksam. Jag vet inte hur mycket jag får fram i ord direkt till honom, om han förstår.

Nu ska jag åka genom skogar och förbi små sjöar, och krypa ned bredvid honom som ligger och sover, och vet ni?

Efter det ska jag försöka förklara hur otrolig lycklig jag är, för att han är min, och jag är hans.

 

Annonser