Själen av en vän

Jag har i en veckas tid nu försökt att skriva här, ett litet inlägg, bara ett. Men det har inte gått. Att du lämnat livet är så himla tragiskt och jag vet inte hur man hanterar detta. Du var en nära, bästa, barndomsvän till min största glädjekälla. Du har betytt så otroligt mycket för j. Jag vet inte hur man hanterar detta, det som var så ljust nu.

Och för mig, jag kommer alltid minnas ditt leende, och sommaren 2007. Den sommaren innehöll så otroligt många fina stunder, och du är med i de flesta minnena därifrån. Jag vet att du skulle vilja att jag och J var glada, och fortsätta. Men varje gång, denna vecka, jag försökt skriva om något roligt eller glatt här har det känts fel. Ångern efter att jag inte kom på festen i höstas du bad mig komma till. Ångern efter att vi åkte förbi, på väg till stan, utan att stanna och prata när du satt själv på en bänk. Ångern i att jag inte tagit kontakt på senaste, jag är ledsen över det.

Men för din skull ska jag försöka komma över mina ångertankar, för jag vet att du bara skulle skrattat åt mig om jag berättat de, tyckt jag var fånig. Vi ska fortsätta, med dig i våra hjärtan, och leva.