Minnen


Vilka ord du använde den dagen minns jag inte, jag minns dock att mina kinder var röda och dina ögon värmde mig enda ned till tårna. Bland kuddar och bredvid våra närmaste vänner, mitt i natten, i min familjs husvagn, kysste du mig. VI kunde inte sova den natten, inte en sekund. Dina armar höll om mig som om jag skulle försvinna, det skulle jag inte, det gjorde jag inte. Jag minns att alla pratat länge, och frågat – är ni ihop? Vi hade skrattat bort de, rädda för sanningen och osäkerheten i våra små tonårshjärtan var ett faktum. Du var min första riktiga kärlek, är min enda kärlek.

Jag minns, att jag lyssnade på dina andetag, där jag låg. Med mitt huvud på ditt bröst, medan dina armar höll om mig. Runt om var det enda man kunde höra ibland var tåget som bröt nattens vila. Längre in på den nya morgonen talade Per  i sömnen, och några fnittriga små ljud vaknade till innan dem somnade igen, jag log, men somnade inte.

Samma känsla i morse, dina armar runt mig och jag ville inte stiga upp. Dina andetag låter sig lika, men nu är vi trygghet. Vi har växt ihop, du är mitt andra hjärta, och hjärna för den delen när jag behöver hjälp.

Jag insåg i morse att jag bubblade över av känslor, av lycka. Allt är så bra nu, så lugnt som den natten, 25 juni 2008.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s