Det kommer aldrig va över för mig

Alltså, våren snälla kom hit. Jag vill bära skinnjacka och tygskor. Vill lyssna på Håkan och äta första glassen. Vill klicka på KÖP och se Det kommer aldrig va över för mig hamna i varukorgen på cdon.com. Lyssna lyssna och peppa för Håkan-konsert i sommar. Jag vill åka till Stockholm och se Beyoncé. Typ nu. Men nöjer mig för stunden av ledighet innan praktiken som drar igång på måndag.

Jag har länge efterfrågat en vårlåt, ni vet som ifjol med vårens första dag? Som tur är kom den i onsdags. Bäst. Pusshej

It goes like this

Stor värld med små människor. Tillsammans kan vi leka. Vi leker nu som löven på parkens grusgångar. Höstens mörka kvällar och dina varma armar omfamnar mig. Mitt mörka hår och dina lockar. Serier, varm choklad, filtar och kärlek är vad jag vill ha. Och det är precis det jag har. Jag vill se alla serier i hela världen. De gör mig lycklig, precis som du gör, fast jag tror du vinner.

Minnen

Vilka ord du använde den dagen minns jag inte, jag minns dock att mina kinder var röda och dina ögon värmde mig enda ned till tårna. Bland kuddar och bredvid våra närmaste vänner, mitt i natten, i min familjs husvagn, kysste du mig. VI kunde inte sova den natten, inte en sekund. Dina armar höll om mig som om jag skulle försvinna, det skulle jag inte, det gjorde jag inte. Jag minns att alla pratat länge, och frågat – är ni ihop? Vi hade skrattat bort de, rädda för sanningen och osäkerheten i våra små tonårshjärtan var ett faktum. Du var min första riktiga kärlek, är min enda kärlek.

Jag minns, att jag lyssnade på dina andetag, där jag låg. Med mitt huvud på ditt bröst, medan dina armar höll om mig. Runt om var det enda man kunde höra ibland var tåget som bröt nattens vila. Längre in på den nya morgonen talade Per  i sömnen, och några fnittriga små ljud vaknade till innan dem somnade igen, jag log, men somnade inte.

Samma känsla i morse, dina armar runt mig och jag ville inte stiga upp. Dina andetag låter sig lika, men nu är vi trygghet. Vi har växt ihop, du är mitt andra hjärta, och hjärna för den delen när jag behöver hjälp.

Jag insåg i morse att jag bubblade över av känslor, av lycka. Allt är så bra nu, så lugnt som den natten, 25 juni 2008.

 

Själen av en vän

Jag har i en veckas tid nu försökt att skriva här, ett litet inlägg, bara ett. Men det har inte gått. Att du lämnat livet är så himla tragiskt och jag vet inte hur man hanterar detta. Du var en nära, bästa, barndomsvän till min största glädjekälla. Du har betytt så otroligt mycket för j. Jag vet inte hur man hanterar detta, det som var så ljust nu.

Och för mig, jag kommer alltid minnas ditt leende, och sommaren 2007. Den sommaren innehöll så otroligt många fina stunder, och du är med i de flesta minnena därifrån. Jag vet att du skulle vilja att jag och J var glada, och fortsätta. Men varje gång, denna vecka, jag försökt skriva om något roligt eller glatt här har det känts fel. Ångern efter att jag inte kom på festen i höstas du bad mig komma till. Ångern efter att vi åkte förbi, på väg till stan, utan att stanna och prata när du satt själv på en bänk. Ångern i att jag inte tagit kontakt på senaste, jag är ledsen över det.

Men för din skull ska jag försöka komma över mina ångertankar, för jag vet att du bara skulle skrattat åt mig om jag berättat de, tyckt jag var fånig. Vi ska fortsätta, med dig i våra hjärtan, och leva.

Daniel

Minns ett telefonsamtal,

du skulle berätta något,

men skrattade för mycket.

Jag kunde inte tyda dina ord

men det gjorde mig inget,

du gav oss alltid ett leende.

 

Inatt tändes en ny stjärna på himlen

vi glömmer dig aldrig.

Likt dig, kommer stjärnan stråla,

vi kommer se dig.

 

Daniel, fina vän, vila i frid.

vi fortsätter växa

Detta inlägg är dedicerat till han som jag vill se det första jag gör varje jobbig måndag-morgon, han som skrattar gott åt mig när jag snubblar, han som värmer mig i natten, han som får mig att känna mig värdefull.

Den 12 Juli 2012 fick jag svar från de två universiteten jag sökt, att jag inte kom in. Journalistik är det jag vill utbilda mig i och även om första planen var att inte plugga direkt skar det djupt i mitt bröst när jag såg ordet Reserv. Ett sms skickade jag genom rymden till honom, han finns alltid där. Idag är en dag då jag är sentimental och oerhört tacksam. Jag vet inte hur mycket jag får fram i ord direkt till honom, om han förstår.

Nu ska jag åka genom skogar och förbi små sjöar, och krypa ned bredvid honom som ligger och sover, och vet ni?

Efter det ska jag försöka förklara hur otrolig lycklig jag är, för att han är min, och jag är hans.

 

You said: are you happy, but are you happy?

Jag vet att jag i tidigare inlägget sa att jag är lyckligare än någonsin, och det är jag, på många plan. Jag är klar med mina studier, fått stipendium för de slit jag lagt ned under gymnasiet. Min släkt, mina vänner och pojkvän är världens finaste. Jag har sommarjobb och saker som Peace and Love och Gatufesten planerade, men det är just det att alla planer tar slut vid augustis första dagar. Vid sidan utav lyckan promenerar ångesten. Jag har en klump i magen, inför framtid och val. Gråter tyst när jag inte kan sova på grund utav ångesten som snurrar i mig. J håller om mig och säger att jag alltid har honom, jag tror han, jag vet att det är så, och det sänker paniken oerhört. Men ändå kan jag inte ta det lugnt. Har sökt universitet i Sundsvall och Umeå, Umeå är problemet. J vill inte dit, pga jobb i Sundsvall, jag är inte säker på att jag vill studera i Sundsvall, och heller inte att jag kommer in här. Men jag tänker inte lämna honom här, vi skulle sakta vissna. Självständig individ? Ja, så länge han är med mig. Fina värld, fina ni, hjälp mig nu. Jag vill kunna sova igen, utan drömmar och utan ångest och kramper.

Men trots detta lever en lycka inom mig. J  är så bra, J och jag är så bra tillsammans, sommaren är så bra, peaceandlove är så bra, studenten, gatufest, glass, hundvalp, Bryan Adams, fräknar och nyklipptgräs.

kärleksförklaring

Att genom dina ögon

vara vacker är oerhört värdefullt

En simpel kärleksdikt

tillägnad till dig.

 

Smärtan du känt,

syns inte i dina ansiktsdrag.

Smärtan vi slagit undan

tillsammans,

har få lagt märke till.

Bevisar den spröda vackerheten

som finns inom oss

ihop spunnet,

likt det söta sockervaddet

vi delade tre år sedan

 

tre år, tusen sorger,

sex månader, miljoner skratt,

tolv dagar och verkligheten

tillsammans.

 

Min sista dag på 2011

Det var en oerhört fin dag igår. Och jag tänkte summera den med text och med lite bilder jag tagit. Jag och pappa passade på att gå ut en liten sväng när det var sånt fint väder, innan vi åkte för att handla det sista inför nyårs middagen. När vi väl kom hem efter handlingsturen var det bara att starta med förberedelserna, eftersom vi skulle på en revy mellan sex och halv nio, så det skulle gå fort med middagen efteråt. Mamma och pappa skötte allt inför huvudrätten medans jag gjorde klart chokladmoussen som vi sedan åt till efterätt. Efter en dusch och lite fix så var det bara att slinka in i fin klänningen och  sedan hoppa in i bilen.

Revyn var både upp och ned faktiskt, lite som en revy ska vara. Vissa akter dog jag utav skratt, en parodi utav finnar var en utav de akterna jag hade svårt att andas på grun utav allt skratt. Men sedan fanns det stunder man önskade inte skulle varit med som bara tog ut tiden. Men jag och min fina familj var en av de få familjer som drog ned medelåldern, resten hade gått över pansionär gränsen. Men det var mycket trevligt, kul att göra något hela familjen, och just på nyårsafton var det kul att hitta på något innan festligheterna. Efter revyn var jag lite stressad, på grund utav att det hade blivit så pass sent ändå, men eftersom vi hade förberätt bra var det inga problem. Jag skulle ju till hjärtat efter middagen och fira med honom och hans mor Anki. Men innan jag vart skjutsad upp till dem så åt vi nyårs middag, vilket var så otroligt gott. Vi har en liten tradition att äta fläskfileknyten, med kantarellsås och smördeg, som är bland det godaste jag vet. Mättare än någonsin åkte jag som sagt sedan upp till Jonas och Anki. Där vi skålade och kollade på raketer och firade med att skicka iväg några ufon. Med en puss av mitt hjärta invigde jag det nya året.

Efter tolvslaget slog vi oss ned vid tvn och kollade på King Kong till stax efter tre någon gång. Men jag hade en otroligt fin dag. Och är lycklig, så lycklig. Hej 2012!