It goes like this

Stor värld med små människor. Tillsammans kan vi leka. Vi leker nu som löven på parkens grusgångar. Höstens mörka kvällar och dina varma armar omfamnar mig. Mitt mörka hår och dina lockar. Serier, varm choklad, filtar och kärlek är vad jag vill ha. Och det är precis det jag har. Jag vill se alla serier i hela världen. De gör mig lycklig, precis som du gör, fast jag tror du vinner.

Minnen

Vilka ord du använde den dagen minns jag inte, jag minns dock att mina kinder var röda och dina ögon värmde mig enda ned till tårna. Bland kuddar och bredvid våra närmaste vänner, mitt i natten, i min familjs husvagn, kysste du mig. VI kunde inte sova den natten, inte en sekund. Dina armar höll om mig som om jag skulle försvinna, det skulle jag inte, det gjorde jag inte. Jag minns att alla pratat länge, och frågat – är ni ihop? Vi hade skrattat bort de, rädda för sanningen och osäkerheten i våra små tonårshjärtan var ett faktum. Du var min första riktiga kärlek, är min enda kärlek.

Jag minns, att jag lyssnade på dina andetag, där jag låg. Med mitt huvud på ditt bröst, medan dina armar höll om mig. Runt om var det enda man kunde höra ibland var tåget som bröt nattens vila. Längre in på den nya morgonen talade Per  i sömnen, och några fnittriga små ljud vaknade till innan dem somnade igen, jag log, men somnade inte.

Samma känsla i morse, dina armar runt mig och jag ville inte stiga upp. Dina andetag låter sig lika, men nu är vi trygghet. Vi har växt ihop, du är mitt andra hjärta, och hjärna för den delen när jag behöver hjälp.

Jag insåg i morse att jag bubblade över av känslor, av lycka. Allt är så bra nu, så lugnt som den natten, 25 juni 2008.

 

Själen av en vän

Jag har i en veckas tid nu försökt att skriva här, ett litet inlägg, bara ett. Men det har inte gått. Att du lämnat livet är så himla tragiskt och jag vet inte hur man hanterar detta. Du var en nära, bästa, barndomsvän till min största glädjekälla. Du har betytt så otroligt mycket för j. Jag vet inte hur man hanterar detta, det som var så ljust nu.

Och för mig, jag kommer alltid minnas ditt leende, och sommaren 2007. Den sommaren innehöll så otroligt många fina stunder, och du är med i de flesta minnena därifrån. Jag vet att du skulle vilja att jag och J var glada, och fortsätta. Men varje gång, denna vecka, jag försökt skriva om något roligt eller glatt här har det känts fel. Ångern efter att jag inte kom på festen i höstas du bad mig komma till. Ångern efter att vi åkte förbi, på väg till stan, utan att stanna och prata när du satt själv på en bänk. Ångern i att jag inte tagit kontakt på senaste, jag är ledsen över det.

Men för din skull ska jag försöka komma över mina ångertankar, för jag vet att du bara skulle skrattat åt mig om jag berättat de, tyckt jag var fånig. Vi ska fortsätta, med dig i våra hjärtan, och leva.

Daniel

Minns ett telefonsamtal,

du skulle berätta något,

men skrattade för mycket.

Jag kunde inte tyda dina ord

men det gjorde mig inget,

du gav oss alltid ett leende.

 

Inatt tändes en ny stjärna på himlen

vi glömmer dig aldrig.

Likt dig, kommer stjärnan stråla,

vi kommer se dig.

 

Daniel, fina vän, vila i frid.

You said: are you happy, but are you happy?

Jag vet att jag i tidigare inlägget sa att jag är lyckligare än någonsin, och det är jag, på många plan. Jag är klar med mina studier, fått stipendium för de slit jag lagt ned under gymnasiet. Min släkt, mina vänner och pojkvän är världens finaste. Jag har sommarjobb och saker som Peace and Love och Gatufesten planerade, men det är just det att alla planer tar slut vid augustis första dagar. Vid sidan utav lyckan promenerar ångesten. Jag har en klump i magen, inför framtid och val. Gråter tyst när jag inte kan sova på grund utav ångesten som snurrar i mig. J håller om mig och säger att jag alltid har honom, jag tror han, jag vet att det är så, och det sänker paniken oerhört. Men ändå kan jag inte ta det lugnt. Har sökt universitet i Sundsvall och Umeå, Umeå är problemet. J vill inte dit, pga jobb i Sundsvall, jag är inte säker på att jag vill studera i Sundsvall, och heller inte att jag kommer in här. Men jag tänker inte lämna honom här, vi skulle sakta vissna. Självständig individ? Ja, så länge han är med mig. Fina värld, fina ni, hjälp mig nu. Jag vill kunna sova igen, utan drömmar och utan ångest och kramper.

Men trots detta lever en lycka inom mig. J  är så bra, J och jag är så bra tillsammans, sommaren är så bra, peaceandlove är så bra, studenten, gatufest, glass, hundvalp, Bryan Adams, fräknar och nyklipptgräs.

kärleksförklaring

Att genom dina ögon

vara vacker är oerhört värdefullt

En simpel kärleksdikt

tillägnad till dig.

 

Smärtan du känt,

syns inte i dina ansiktsdrag.

Smärtan vi slagit undan

tillsammans,

har få lagt märke till.

Bevisar den spröda vackerheten

som finns inom oss

ihop spunnet,

likt det söta sockervaddet

vi delade tre år sedan

 

tre år, tusen sorger,

sex månader, miljoner skratt,

tolv dagar och verkligheten

tillsammans.

 

gubben med fluga och käpp i hörnet av kiosken

Doften påminde om

inrökt bil och halstabletter

en man med sliten gångstav

orkade inte hålla sitt huvud uppe

 

Vad gjorde hans sinne så tungt

var det åren han gått med denna käpp

eller hade var det en tid av

missär som orsakade

den förlorade orken

 

Mina arton år som människa

känns obetydliga

mitt huvud är inte tungt

med gnäll och sorg överdriver jag

gärna och ofta.

 

Jag har rak rygg, ingen käpp

en själ som är relativt ny

uppmärksam och levande

dock så har jag ingen fluga,

vilket är oerhört beklagligt.

 

snälla

Repellera allt vackert

Tilltalar stressen

Suger åt mig pressen

Vägrar öppna mina ögon

När ljuset är nära

vill jag förtära

denna period som mig

sliter sönder

snälla,

snälla rara

ge mig ett under

 

fyra rader

Med en pösmunk på golvet, en rostad macka med marmelad i magen, en jonas i luren, bob hansson komplimang i hjärtat och höstlovet framför mig ser det nu ljust ut. Det ända är de två och en halv sida som ska vara skrivet tills imorgon, illa. Men komplimangen, kärleken och lillknölen på golvet värmen. Hej livet, jag gillar dig.

Trumpeter och Elefanter

Stämmbanden

slagit knut på sig själva

kropparna tvinnas

likt orden kring dina lögner

vita likt vintern

kalla likt snön

och  den hårda näven 

 

Slaget studsade

från kroppen

fördärvad

fast skorna är putsade

och flugan är sne.

 

Tillsammans är vi

en perfekt oreda

tillsammans är vi

så himla. himla fel.

 

 

in my chest

Det har nu gått två dagar av september. Kylan känns mot ansiktet, likt de min hjärna kallar höst. Björkarna är gulare än jag minns dem. Nu längtar jag bara efter de röda färgerna i lönnens blad uppe bland molnen, innan de förgyller marken som en vacker matta. Lyckan i mig svajar kring händelser likt ett spädbarns, men lyckan är där, genom allt. I grunden mår jag väldigt bra. Jag har fått hjälp med mina stress problem, jag har förståelse och stöd hos den viktigaste. Det är en enormt härlig känsla att kunna ta det lugnt. Det var länge sedan.

”Men Emma, du bruka väl inte vara stressad, du är ju alltid så glad”. Smile like you mean it.

Höst är ett annat ord för nystart för mig. Det är då jag iakttar mig självoch ser att jag inte mår bra, och gör något åt de. Jag mår så mycket bättre nu. Jag tar åt mig allt positivt jag kan, som en svamp. Suger åt mig varje skratt, varje bra film, varje cykeltur i kvällssolen, varje liten sekund med världens bästaste pojkvän. Nu vet ni. Jag är lycklig.

finaste elin är en av de orsaker som hjälper mig tunga dagar. Tack mina hjärtan.

inspiration på noll – LISTA!

 

Senaste

Låt du hörde:

A Fine Frenzy – Near to you

Nygjord spotifylista – till er

Känslan:

Lung, nöjd med allt runt mig. Kära höst jag är redo för dig nu.

Resa:

Var tillsammans med min fina familj. Vi var i sthlms skärgård, göteborgs levande lugn och grännas kullerstensgator.

Glädje:

Fanns i ett litet sms, påminnelse om att allt jag fått för mig genom dessa tre år är sanning. Kärlek.

Dröm:

Inatt var jag i ett främmande land. Med regler jag inte förstod. Allt jag gjorde och visste var fel. Jag var missplacerad, förvirrad och förtvivlad. Jag vaknade med ont i magen.

Gången hela din familj åt middag tillsammans:

Ikväll hade vi kräftskiva. Så fint. Bror som leker med de stackars kräftorna och hittar på röster. ”ååh. Typiskt jag tappade min rumpa. huuuää!”

Allmänt:

Ser fram emot:

Tills mina däck till min cykel är klara. Tills imorgon då jag ska fånga sista sommarlovsveckan tillsammans med min kärlek.

Sparar till:

Resor. Ifall det skulle komma något superbra erbjudande på flygbiljetter.

Önskar att jag var bättre på:

att sätta ord på mina känslor och tankar så jag slipper såra migsjälv och andra i onödan.

Vad jag saknar:

Doften av ljusen i Jonas stuga.

Favoritplagg i garderoben just nu:

Byter gärna garderob med:

Byxa eller kjol:

Helst klänning. Men byxor framför kjol.

Mitt rum:

går i blåa toner. Framför allt turkost. Jag trivs här. Finns många fina hemligheter och minnen i dessa väggar.

Jag ville bli när jag var liten:

När jag var riktigt liten ville jag bli Musse Pigg.

artondeåret

Okej folkzzz nu är det såhär att jag har tre dagar kvar på mitt liv som sjuttonåring. Jag blir påmind om det hela tiden nu så jag tänkte att jag kan dela tankarna med er fina. Det sägs vara något alldeles speciellt detdära, att ta klivet ut i ”vuxenlivet”. Vilket jag förstår. Lite uppstorat känner jag att det är. Visst körkort och krogen och allt sånt. Men jag mena, att köra moppe funkar superbra de med?

Både Dagbladet och St har ringt och frågat mig om jag ville göra större repotage om min myndighetsdag. Och jag kan inte säga nej. Här kommer alla frågor in, vad ska du göra efter skolan? Hur tänker du kring att bli arton? Hur kommer ditt sista år på gymnasiet se ut? Intervjuerna har snurrat till mitt huvud. Och det kanske är bra. Framtiden är spännande. Och genom en simpel lista ska jag försöka spå i hur mitt kommande år kommer att se ut.

  • På min artonårsdag kommer jag få benhinneinflamation, pga. all dans på Urkult i alldeles för platta skor. Med ett leende på läpparna och en melodi ett band spelade på trumpet fast i mitt huvud kommer jag somna ner kurad i en blå sovsäck.
  • Inget, jag menar inget kan nu stoppa mig för att gå på konserter. Här är höjdpunkten i att bli arton. Jag kommer in när Håkan spelar. Jag kommer in på Aveny där hoffmaestro röjer. Jag säger bara, lycka.
  • Projektarbetet som jag så väl planerar första veckorna på tredje året av mitt liv som estet på skvadern kommer sakta visa sig bli försenat. Eftersom jag ALLTID skjuter upp och tycker och tänker ”jag gör det där sedan, bara efter denna youtube-video”.
  • Tre och ett halvt års dagen, dagen efter julafton. Den 25 kommer jag fnittra, med ont i magen av all knäck som finns kvar. Sockerhög eftersom jag precis fått börja äta godis igen efter ett godisfritt år. Jag och min älskling kommer inte förstå att det precis den dagen bara är ett halvår kvar till fyra år tillsammans som ett par. Sju år som bästa vänner.
  •   Våren, och stressen inför studenten tar sin plats. Mitt projekt arbete är lite efter, men det går framåt. Jag är ingen människa som agerar bra under stress, men det är på gränsen, med helgjobb för att dra in pengar, en pojkvän jag är beroende av. Projektarbetet på axlarna som en tyngd och sist men inte minst mörkret och kylan i januari som inte vill ge sig.
  • Jag kommer må bättre. Fnittret som visade sig i jul som mest är tillbaka. Stressen är kvar. Men det gör inget. Det är mer längtan nu. Grönt är min färg. Löven hälsar mig tillbaka. Balklänningen är vacker.
  • Dagen innan. Panik. Längtan men panik. Vart fan ska jag ta vägen? Vem ska jag bli? Vart ska jag. Älskling jag tänker stanna här i din famn,