Att leva

Igår kom jag på att jag inte kollat på senaste Pretty little liars, en serie jag följer genom internätet. När jag skulle starta avsnittet insåg jag att jag missat ett avsnitt. Jag är en yber-nörd som följer denna serie slaviskt, vilket säger mycket om varför jag missat. Just nu lever jag. Jag är hos Jonas, är med mina fantastiska vänner, jobbar lite, umgås med familjen, går i skog och plocka bär, bio, nattdopp, xbox och kärlek. Är så lycklig just nu. Lyssnar på sorgliga låtar för att få sjunga ut och andas ut, för att sedan njuta av mitt fina liv. Lever på hoppet att jag går från andra reserv till att få komma in på journalistprogrammet. Lever på lyckan från killen i det lockiga håret som sitter en meter ifrån mig och spelar xbox. Lever på livet.

Delar med mig av min absoluta favorit nu, Adele – Don’t you remember

fyra rader

Med en pösmunk på golvet, en rostad macka med marmelad i magen, en jonas i luren, bob hansson komplimang i hjärtat och höstlovet framför mig ser det nu ljust ut. Det ända är de två och en halv sida som ska vara skrivet tills imorgon, illa. Men komplimangen, kärleken och lillknölen på golvet värmen. Hej livet, jag gillar dig.

apornasplanet

Jag är less på tjejsnack, blickar och på att min älskling är sjuk. Kanske får skylla mig själv, eftersom det antagligen är jag som smittat honom., men ändå. Ikväll åker jag in till staden med en del av mina pojkar. Ska bli skönt att få andas och vara sig själv. Saknar Jonas enormt och önskar att han vore frisk så han kunde följa med. Men alltid ska något vara fel. Aja, Sci-Fi, mina pojkar och bilåkning är ju livet när det är som bäst iaf. Ska skämma bort min jonas till veckan tror jag, min lilla sheldon, blir så ynklig när han är sjuk. Hua, jag ska köpa med mig kyckling soppa.

in my chest

Det har nu gått två dagar av september. Kylan känns mot ansiktet, likt de min hjärna kallar höst. Björkarna är gulare än jag minns dem. Nu längtar jag bara efter de röda färgerna i lönnens blad uppe bland molnen, innan de förgyller marken som en vacker matta. Lyckan i mig svajar kring händelser likt ett spädbarns, men lyckan är där, genom allt. I grunden mår jag väldigt bra. Jag har fått hjälp med mina stress problem, jag har förståelse och stöd hos den viktigaste. Det är en enormt härlig känsla att kunna ta det lugnt. Det var länge sedan.

”Men Emma, du bruka väl inte vara stressad, du är ju alltid så glad”. Smile like you mean it.

Höst är ett annat ord för nystart för mig. Det är då jag iakttar mig självoch ser att jag inte mår bra, och gör något åt de. Jag mår så mycket bättre nu. Jag tar åt mig allt positivt jag kan, som en svamp. Suger åt mig varje skratt, varje bra film, varje cykeltur i kvällssolen, varje liten sekund med världens bästaste pojkvän. Nu vet ni. Jag är lycklig.

finaste elin är en av de orsaker som hjälper mig tunga dagar. Tack mina hjärtan.

nothing will break me down

Japp, det är sant. Emma Kupari har köpt skor med klack. Jag vart så kär. De är de finaste jag har. HAHa nja, men i skoväg i alla fall! Nu är det helg, och den är så välkommen. Lyssnar på Sarah Dawn Finer och blir nostalgisk. Livet är fint nu. Ska skriva ett lyckligt inlägg senare. För jag bubblar över med kärlek och lycka.

one and only

Jag behöver tid med mig själv, med min familj och mina närmaste. Därför är denna blogg inte superuppdaterad. Just nu fokuserar jag på att må bra. Genom att cykla minst en halvtimma varje dag, ta vara på all tid med de bästa och lägga fokus på skolan lyckas jag. Jag är balanserad, och jag märker att mina läsare har rasat, från drygt 35 till typ sju varje dag nu. Men jag förstår det, för jag tänker inte lägga tid på detta just nu, för jag vill inte lägga tid där, och jag har ingen inpsiration. När jag finner lusten att skriva igen återkommer jag. Småsaker kommer jag uppdatera, men som sagt, inte alls som förut. Jag längtar efter jag får min systemkamera vid jul/nyår. Då ska ni få följa mig. i ord och foto. Kram

söta små lögnare

Sedan kanske en och en halv månad tillbaka har jag följt en serie som heter Pretty little liars. Det var min kusin Ebba som visade mig ett avsnitt när hon var här i slutet av juni. Jag blev helt fast direkt. Visst, det är väldigt amerikanskt, tjejerna är superfixade och alla killar ska vara snygga. Men det är sjukt fängslande!

Jag kan ge er en snabb förklaring om vad hela serien handlar om. I första avsnittet få man se fem tjejer som sover över i en lada, under den natten försvinner en av dessa tjejer, Alison. Mer än så får man inte se av de utan det blir ”ett år senare” och hon är fortfarande försvunnen. De fyra andra tjejerna var kompisar genom Alison så efter den där natten gled de isär. Men alla på var sitt håll började få medelanden av någon som kallade sig för A. I dessa medelanden skriver A saker och hemligheter bara Alison visste. Tjejerna börjar träffas igen och inser att alla får dessa mystiska medelanden. Serien handlar om vem A är, och vem som mördade Alison. Kärlek, skräck och många tankar finns inbakad i denna ungdomsserie. Och den är så fruktansvärt bra. Jag har sett hela första säsongen, och alla avsnitt som kommit ut av andra. Nu sitter jag spänd till nästa onsdag !

har jag en blogg?

ehe.. hej 🙂 jag glömde bort en liten detalj, att uppdatera här!

Jag måste börja med att säga tack till alla grattishälsningar och tack för att ni gjorde min födelsedag till världens finaste! Onsdag natt som blev torsdag morgon belv jag firad av familjen, med kanske världens bästa presenter. Tre håkan cd’s, pengar till mobil, ett kakfat med två nivåer, och ett dansspel till kinect. Fånigt lycklig var jag. Och jag hade halv ett inte börjat packat ännu till urkult. Men vem bryr sig tänkte jag och satte mig på skype med mitt splitternya headset och en lyckligpojkvän, stolt över att han sagt grattis först.

Väskorna stod klara och med fyra timmars sömn åkte jag iväg med Sandris som hämtade upp mig. HIHI vi var påväg. Resten av denna dag var bara lycka. Lite sol, lite regn och tälten var uppe. Kladdkaka (med SPRAYGRÄDDE) och presentöppning med supertrion och mose. Eldnatten var som alltid långdragen men ändå härligt. Kvällen avslutades med dans och morgonen inleddes med detsamma.

 

 

wooop woop

för jag är arton år, artonår i staden där jag vuxit upp och så. Märker ni hur fort de går?

Fånigt glad jag blev. Blivit firad hela dagen och nu såhär efter tolv kom min familj in på rummet och sjung för mig och firade mig. Jag åker ju kring elvasnåret imorgon iväg till urkult så de va ju smart av dem!

Jag fick massa fint, (trehåkancd’s WOHO bara för att nämna något) när jag kommer hem ska jag nog fota lite och dela med mig lite mer.  Nu laddar jag inför urkult och är lycklig.

ps. kika in St’s repotage om mig , väldigt nöjd! Kram på er och ha en fin helg nu för det ska jag ha!