Samtidigt som oss
slocknade solen
livet som vi visste om
tappade fäste
Kring rötter,
trasiga grenar,
kämpade sårade fötter
samtidigt som vi
livet renar
Samtidigt som oss
slocknade solen
livet som vi visste om
tappade fäste
Kring rötter,
trasiga grenar,
kämpade sårade fötter
samtidigt som vi
livet renar
Stämmbanden
slagit knut på sig själva
kropparna tvinnas
likt orden kring dina lögner
vita likt vintern
kalla likt snön
och den hårda näven
Slaget studsade
från kroppen
fördärvad
fast skorna är putsade
och flugan är sne.
Tillsammans är vi
en perfekt oreda
tillsammans är vi
så himla. himla fel.
Det luktade sött,
bladen på marken,
dimman kring foten
och känslan av sparken.
Klockan var sju
jag skulle bort,
botanisera i hjärtan från förr
bortom oss
och denna jävla dörr.
Det har nu gått två dagar av september. Kylan känns mot ansiktet, likt de min hjärna kallar höst. Björkarna är gulare än jag minns dem. Nu längtar jag bara efter de röda färgerna i lönnens blad uppe bland molnen, innan de förgyller marken som en vacker matta. Lyckan i mig svajar kring händelser likt ett spädbarns, men lyckan är där, genom allt. I grunden mår jag väldigt bra. Jag har fått hjälp med mina stress problem, jag har förståelse och stöd hos den viktigaste. Det är en enormt härlig känsla att kunna ta det lugnt. Det var länge sedan.
Höst är ett annat ord för nystart för mig. Det är då jag iakttar mig självoch ser att jag inte mår bra, och gör något åt de. Jag mår så mycket bättre nu. Jag tar åt mig allt positivt jag kan, som en svamp. Suger åt mig varje skratt, varje bra film, varje cykeltur i kvällssolen, varje liten sekund med världens bästaste pojkvän. Nu vet ni. Jag är lycklig.
finaste elin är en av de orsaker som hjälper mig tunga dagar. Tack mina hjärtan.
A Fine Frenzy – Near to you
Nygjord spotifylista – till er
Lung, nöjd med allt runt mig. Kära höst jag är redo för dig nu.
Var tillsammans med min fina familj. Vi var i sthlms skärgård, göteborgs levande lugn och grännas kullerstensgator.
Fanns i ett litet sms, påminnelse om att allt jag fått för mig genom dessa tre år är sanning. Kärlek.
Inatt var jag i ett främmande land. Med regler jag inte förstod. Allt jag gjorde och visste var fel. Jag var missplacerad, förvirrad och förtvivlad. Jag vaknade med ont i magen.
Ikväll hade vi kräftskiva. Så fint. Bror som leker med de stackars kräftorna och hittar på röster. ”ååh. Typiskt jag tappade min rumpa. huuuää!”
Tills mina däck till min cykel är klara. Tills imorgon då jag ska fånga sista sommarlovsveckan tillsammans med min kärlek.
Resor. Ifall det skulle komma något superbra erbjudande på flygbiljetter.
att sätta ord på mina känslor och tankar så jag slipper såra migsjälv och andra i onödan.
Doften av ljusen i Jonas stuga.
Helst klänning. Men byxor framför kjol.
går i blåa toner. Framför allt turkost. Jag trivs här. Finns många fina hemligheter och minnen i dessa väggar.
När jag var riktigt liten ville jag bli Musse Pigg.
ehe.. hej 🙂 jag glömde bort en liten detalj, att uppdatera här!
Jag måste börja med att säga tack till alla grattishälsningar och tack för att ni gjorde min födelsedag till världens finaste! Onsdag natt som blev torsdag morgon belv jag firad av familjen, med kanske världens bästa presenter. Tre håkan cd’s, pengar till mobil, ett kakfat med två nivåer, och ett dansspel till kinect. Fånigt lycklig var jag. Och jag hade halv ett inte börjat packat ännu till urkult. Men vem bryr sig tänkte jag och satte mig på skype med mitt splitternya headset och en lyckligpojkvän, stolt över att han sagt grattis först.
Väskorna stod klara och med fyra timmars sömn åkte jag iväg med Sandris som hämtade upp mig. HIHI vi var påväg. Resten av denna dag var bara lycka. Lite sol, lite regn och tälten var uppe. Kladdkaka (med SPRAYGRÄDDE) och presentöppning med supertrion och mose. Eldnatten var som alltid långdragen men ändå härligt. Kvällen avslutades med dans och morgonen inleddes med detsamma.
Okej folkzzz nu är det såhär att jag har tre dagar kvar på mitt liv som sjuttonåring. Jag blir påmind om det hela tiden nu så jag tänkte att jag kan dela tankarna med er fina. Det sägs vara något alldeles speciellt detdära, att ta klivet ut i ”vuxenlivet”. Vilket jag förstår. Lite uppstorat känner jag att det är. Visst körkort och krogen och allt sånt. Men jag mena, att köra moppe funkar superbra de med?
Både Dagbladet och St har ringt och frågat mig om jag ville göra större repotage om min myndighetsdag. Och jag kan inte säga nej. Här kommer alla frågor in, vad ska du göra efter skolan? Hur tänker du kring att bli arton? Hur kommer ditt sista år på gymnasiet se ut? Intervjuerna har snurrat till mitt huvud. Och det kanske är bra. Framtiden är spännande. Och genom en simpel lista ska jag försöka spå i hur mitt kommande år kommer att se ut.
När augustis nätter går i orange och sakta blir till mörker. Skolstart närmar sig och mina ambitioner är höga. Inspirationen är maxad och jag är redo att börja skriva, sjunga, läsa och göra mitt yttersta. Det är något med sensommaren som tilltalar mig. Paniken i att försöka fånga varje liten sekund av sol sista veckan innan skolan. Att köpa in block och spetspennor och sitta på första föreläsningen och anteckna, ansträngd för att i denna skrivbok ska det vara snyggt. De första sidorna är skrivna i smått kursiv stil och raderna är jämna och det är snyggt uppdelat med rubriker och fetstil på viktiga ord. Några lektioner in i skolan, några blad i boken djupare, närmare bokens ryggrad börjar handen slappna av. De oläsliga anteckningarna visar sig och nu har löven börjat skiftat färg. Det är då jag går ut i mina blommiga gummistövlar, tätstickade tröjan som räcker över knäna och en stor halsduk. Andas, tänker och sparkar löv. Det är en tid jag är lugn, låter mig må dåligt om jag behöver, vilket brukar resulterar till mindre stress och mer lycka. Jag älskar sensommarens sena nätter och höstens tidiga mornar.